Varför denna något ensidiga och extremt icke-gröna kost? (Det enda från växtriket jag fått i mig: lite vin.) Jo, för jag har länge varit nyfiken på hur det känns att äta carnivoriskt. Jag känner människor som känt en ökad energi av denna kost – kommer det att gälla mig? Kommer jag att ha lättare att vidmakthålla ketos? Blir det outhärdligt trist att inte få äta en endaste grönsak eller litet bär? Blir vardagsmatlagningen med barnen knepigare? Frågorna hopar sig.
Nu har jag äntligen fått tummen ur. Jag tänker hålla på några veckor. Och under resans gång ska jag försöka fördjupa mig i det carnivoriska ätandets inverkan på:
Jag kommer inte riktigt ihåg när jag först hörde talas om den carnivoriska dieten, men jag minns att jag tyckte den lät konstig. Inget från växtriket! Rakt på tvärs mot det allt dominerande budskapet från samhällets auktoriteter – hemkunskapslärare, läkare, dietister, myndigheter, föräldrar med flera – om att frukt och grönt inte bara är nyttigt, utan rentav nödvändigt. Äldre tiders sjömän fick ju skörbjugg innan de styrde upp mathållningen. Och vem vore Karl-Alfred utan sin spenat?
När jag för några år sedan mer på allvar började läsa in mig på LCHF, hamnade frukt snabbt i skottgluggen. Att den moderna tidens frammanipulerade sockerbomber, från kaliforniska apelsiner till thailändska honungsmeloner, kan vara problematiska för den metabolt sjuke framstår ju som ganska rimligt. Men på något sätt måste vi ju få i oss vitaminer och antioxidanter! Tur då att lågkolhydratalternativet grönsaker kvarstår. Broccoli, kål, spenat, squash et cetera.
Fast stämmer det verkligen? Är grönsaker något du måste äta? Nej, inte enligt carnivorerna. För de där vitaminerna finns också i kött. Och det är ju egentligen rätt logiskt. Om en gnu betar på savannen, och vi sedan dödar och äter gnun, då får vi ju i oss näring från det gnun är uppbyggd av. Det vill säga vegetabilier. Och tittar man i näringstabeller över kött och fisk och ägg, ser man att det kryllar av vitaminer i dessa livsmedel. Utom ett. För C-vitaminet lyser i de allra flesta fall med sin frånvaro, vilket kan ställa till problem för just oss människor. Till skillnad från djuren, kan våra kroppar inte själva tillverka C-vitamin. Men gillar du inälvsmat är det inga problem. Några hekto lever ger hela dagsbehovet. (C-vitamin är dessutom väldigt enkelt att ta som tillskott.) Här hittar du en förklaring till att inuiterna, som ju traditionellt levt frukt- och grönsakslöst, kunnat få i sig tillräckligt med C-vitamin. En annan är att de ätit valskinn, ytterligare en animalisk C-vitaminkälla.
Och om vi nu lämnar C-vitaminet och går in på protein, så kan det vara på sin plats att introducera ett mått som heter DIAAS (Digestible Indispensable Amino Acid Score) och handlar om tunntarmens upptagning av aminosyror från livsmedel. Och här visar det sig att kött slår grönt. Det vill säga biotillgängligheten av proteinet vi äter – det vi faktiskt tillgodogör oss – är större i animalisk kost jämfört med vegansk. Det betyder inte att veganer inte kan få i sig tillräckligt med protein. Men de måste på grund av det sämre upptaget äta mer protein. Vidare måste de läsa på ordentligt för att få i sig rätt mix av aminosyror. Och det viktiga B12-vitaminet måste de ta som tillskott.
Sammanfattnigsvis: ur näringsmässig synvinkel går det alltså att äta strikt carnivoriskt. Men ökar inte risken för cancer och hjärt- och kärlsjukdom? Särskilt rött kött och mättat fett har ju kopplats till dessa folksjukdomar. Skrapar man på ytan ser man att dessa kopplingar bygger på svag grund. De kommer från så kallade epidemiologiska studier. I vissa av dessa har man kunnat se en större sjukdomsrisk för högkonsumenter av kött jämfört med lågkonsumenter. Men är köttet verkligen boven? Själva orsaken till den högre risken? Det kan ju vara så att köttätare generellt lever mindre hälsosamt. De kanske röker mer, tar till sig färre kostråd, är tjockare, grillar maten för hårt, motionerar mindre. Att en studie fastslår ett samband är inte samma sak som att fastställa orsak och verkan. Folk äter mer glass på sommaren. Fler människor drunknar på sommaren. Men det är ju inte glassen som orsakar drunkningen, eller hur?
Förutom inuiter är det inte många som ätit carnivoriskt under en längre tid. Därför finns egentligen inga stora och seriöst upplagda studier som kunnat undersöka om den som äter carnivoriskt tar hälsorisker. Eller för den delen om det motsatta förhållandet råder, att carnivorisk diet är nyttigare än blandkost.
Mänsklig kunskap består ju inte bara av forskning. Ibland tittar vi på enskilda fall ur verkligheten, och bildar oss en uppfattning utifrån dem. Och här kan vi konstatera att väldigt många människor tycker sig ha fått bukt med såväl autoimmun sjukdom som psykisk ohälsa genom att äta strikt animaliskt. Som exempel kan nämnas den världskände samhällsdebattören och psykologen Jordan Peterson och hans dotter Mikhaila, som båda säger sig ha hävt svåra sjukdomstillstånd genom att helt skippa det gröna.
Vad skulle mekanismen bakom denna hälsoförbättring kunna vara? Jo, en del skulle nog säga att familjen Peterson och andra fått ner inflammationen i kroppen. Och faktiskt är det så att vegetabilier innehåller en del ämnen som kan trigga inflammation. Till skillnad från djuren kan de ju inte springa ifrån sina fiender! Därför är växter ena rackare på att utveckla mer eller mindre potenta ”gifter” – lektiner (bland annat gluten), trypsinhämmare, fytinsyror, tanniner – så att ”växtrovdjur” avskräcks från att äta dem och därigenom föra bort fröna från den plats där plantan ju redan trivs och vill att nästa generation ska få vara kvar på.
Det roliga ordet ”växtrovdjur” hittar jag när jag läser läkaren och forskaren Steven Gundry. Han beskriver vissa vegetabilier – exempelvis spannmål, baljväxter och quinoa – som starkt inflammationsdrivande. Exempelvis är talet om nyttan med fullkorn, enligt Gundry, ”en enorm missuppfattning” (ur boken Växtparadoxen: de dolda riskerna med ”hälsosam” kost som orsakar sjukdomar).
Kött är nyttigt men akta dig för grönsaker! Det är ett väldigt motvalls budskap, och bara det gör det ju värt att pröva på. Så tänker i alla fall min inre rebell. Men miljön och klimatet, då? Till det ber jag att få återkomma.
Erik Hörstadius
Saken är biff, del 2: köttet och klimatet
Saken är biff, del 3: köttet och djurens väl
Saken är biff, del 4: allt kött är hö
Saken är biff, del 5: Jo, men hur mycket biff?
Samtliga tidigare inlägg av Erik Hörstadius
Författaren, journalisten och Biggest loser-vinnaren Erik Hörstadius skriver regelbundet på Diet Doctor. I slutet av januari 2019 utkom hans bok Livsnjutardieten, som handlar om viktminskning och ett fettbejakande kostparadigm med fokus på hormonell balans.
GuideDen stora gurun på periodisk fasta, dr Jason Fung, har sammanställt den här nybörjarguiden där du kan lära dig allt du behöver veta om den uråldriga hemligheten för hälsa och viktnedgång.
GuideLCHF står för Low Carb High Fat. Det vill säga lite kolhydrater och högre andel fett, även kallad njutmetoden. Du kan nämligen äta dig mätt på god mat och ändå bli friskare och gå ner i vikt. Här hittar du allt du behöver.
